Häromdagen (eller nja det var kanske någon vecka sedan... ) fick jag ta del av detta storverk (nu blir pappa glad för att jag kallade det för storverk). Jag skulle kunna säga att jag själv gjorde den och stod och slavade över den i flera timmar, men då skulle jag ju ljuga. Faktum är att det är min pappa som gjort den, och han var så stolt över den att innan vi skulle äta så bad han mig att ta kort på den.

"Du kan ju skriva om den i bloggen sen" sa han sen
"Aldrig i livet!" sa jag...

... så nu sitter han säkert och läser samtidigt som han flinar lite för sig själv.