Jag hittar det perfekta motivet för bara en stund och slänger objektivlocket på en tillfällig plats, och när jag har tagit de tio bilderna på det halvt intressanta objektet och blivit frustrerad på att det inte blev som det så fint målades upp i huvudet - då blir man ganska lack när man märker att objektivlocket är spårlöst försvunnet...


Jag frågar katten artigt om hon har sett mitt försvunna objektivlock. Hon bara kollar bort, ouppmärksam på att jag ens existerar. Jag bestämmer mig för att lyfta på katten för hon visar inget tecken på barmhärtighet. Dock för att upptäcka att där låg inget objektivlock.


Jag letar under sängen, inga tecken efter objektivlocket där heller. Jag ställer mig vid sänggaveln och försöker lyssna efter det. Utan framgång.


Jag lägger mig i sängen alldeles uppgiven, tänker att jag nog aldrig kommer hitta mitt lilla lock. I samma ögonblick ser jag något svart skymta bakom kudden. Jo minsann där låg mitt fina objektivlock och väntade på sin frälsare.


Jag skrattar högt och dansar till och med en liten dans. Tills jag upptäcker att objektivlocket inte passar...