Var ute och förevigade alla föroreningarnas färger som lös upp himlen igår. Eller ja, det sa iallafall vår gamla lärare för ungefär sex år sedan att det var, det svalde vi med hull och hår. Sedan dess har vi inte kunnat titta på en solnedgång utan att fälla en tår för vår miljö. Eller inte. Om det var direkt pålitligt eller inte kan ju diskuteras, läraren hade ju ett kycklingben fast i halsen för guds skull!