Idag var vi uppe med tuppen. (ja... runt elva iaf) Vi skulle nämligen ha en utomordentligt fin fotografering med Johanna! Ni som följt oss ett tag känner nog igen henne. Marcus var pepp för fotografering men aptrött. Därav den ledsna minen.,

Mikaela däremot, taggad till tusen på bussresan som för övrigt inte var så spännande... så ja. Vi satt mest och gjorde fula miner åt bilarna bakom. Lagom barnsligt!

Frukost på pressbyrån för de segisar som inte hunnit äta något på morgonen. En riktigt mumsig ostfralla som inte var alls torr.

Efter lite ätande och lite mer bussresa var vi framme vid vår destination, skateparken! Johanna var skatebrud nummer ett och ja... Marcus vet vi inte vad han var. Långbent och dålig-hållning-pojk.

För att få de bästa bilderna gäller det att vara flexibel.. Till exempel kan man leka död och lägga sig på marken så att alla skatekillar glor på en. (fast ja, det gjorde dem ju hela tiden så)

Vi klarade oss utan regn och bilderna blev nog grymma! Därför satt vi nöjda och svettiga (busskuren var vaaarm) efter någon timmes fotografering och segade. Det tar ju på krafterna att fota!

Till slut var det dock dags att skiljas åt. Lite sorgsna tårar föll innan vi gick skilda vägar och ingen vet om vi någonsin kommer att ses igen... Fast jo, det kommer vi. Men först ska jag steka potatis för jag har tjatat om det hela dagen. Så sinnessjukt gott.